En liten kärleksförklaring till den lilla huliganen...

Nu börjar det bli rikigt varmt ute, cirka 15,7 plus ute just nu. Skönt!

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja men jag en sak som är säker är att jag gillar den lille killen som vi har fått förtroendet att ta hand om.

Tänker mycket på när han åker med mig på jobbet, han lever jäkel bak i sängen, går sina rundor och tittar, funderar, utforskar sätter sig ner en sväng lägger huvudet på sné och tittar på mig som att han vill säga att nu var jag väl duktig, borde jag inte få godis nu. Han har inte blivit så intresserad av trafik ännu som Zeb är. Zeb kan sitta brevid mig och kolla på bilar som vi möter eller blir omkörda av i nån timme, kisa med ögonen, ändra ställning så att han ser mer osv. Riktigt där är inte Acke ännu, han är mest intresserad av hur han ska lösa problemet att komma ner ifrån sängen, komma in vid mina ben till dörrsidan där jag har hans godis...

Han kan ligga och stensova långt bak i sängen och jag ska bara ut och kolla någonting fort, kanske att det tar 30 sekunder, ändå så står han och käkar av maten när jag kommer tillbaka som om att han visste att jag inte tog med mig den denna gången, för det brukar jag göra annars så kan ni ju räkna ut vad som händer:))

Det börjar märkas mer och mer att han och vi kommer in i vissa rutiner, som att han ska kissa på natten mellan klockan 4.00 och 4.45. Det har sin förklaring i att jag går upp ena veckan 4.00 och kommer hem veckan efter 4.45 ungefär. Det ställde till lite problem för någon vecka sen när min kollega fick problem med lastbilen på natten så att han fick åka hem och jag inte behövde gå upp förens vid 6.00 för att åka till verkstaden. Klockan 4.35 vaknar jag således av att det strilar på golvet och Acke tittar på mig med sin suraste blick och jag riktigt ser att han tänker: "Skyll dig själv när du inte gör som du brukar"

Efter som han åker med när jag jobbar natt så betyder det att han borde vara vaken så mycket som möjligt med så att vi får sova sen när vi kommer hem. I tisdags var en sådan natt, då var mitt projekt att hålla honom vaken så mycket som möjligt. Det resulterade i att Acke har lärt sig åka kran. Han tyckte nog att det var ganska så onödigt och lite kusligt i början men efter ett tag så verkade det som att han fann sig i det och la sig ner i mitt knä och tittade på när gripen hämtade pinnar, la det på släpet och hämtade nya pinnar. Man fick en väldigt trött hund av det, så trött så när Ove kom för att byta av mig så tittade Acke på Ove med trötta ögon ifrån sin plats i sängen och gäspade för att sen försöka somna om, han gick inte ens fram för att hälsa, och då brukar han och Ove kunna busa ganska så bra när dom träffas.

Vi har en kamp med Acke på hemmaplan, jag har valt att kalla den "kattbajsfighten" Den går helt enkelt ut på att Acke har kommit underfund med att kattbajs är guds gåva till hundarna och jag försöker förklara för honom att så är det inte alls. Jag går allt som oftast bet på att förklara det, för när Acke äter kattbajs så äter försvinner världen och ser han mig komma så studsar han iväg väldigt enkelt på precis lagom avstånd för att jag inte ska nå honom, men en dag kommer jag vinna, hehe.

Han är rätt skön med, för nån vecka sen så skulle vi gå coh lägga oss, Acke tyckte att det var en ganska så dålig idé så han bestämde sig för att bita mig och Ann lite i ansikitet, öronen och håret. När vi har sagt till några gånger för att han ska sluta så är det precis som att han inser att nu är det allvar och då sväljer han, typ som o shit nu får jag passa mig och hoppar ner till fotändan och somnar...
Annars när man säger till honom att sluta eller liknande så brukar han sätta sig ner lägga huvudet på sné och titta på en med en frågande blick typ Varför inte, jag kan ju, jag kan visa igen om du vill...

 

//Arza